Bryta ny mark

Stenrikt

Stenrikt

Vi bryter ny mark här på gården. ”Gräsmatta” blir odlingsmark. Här är så vanvettigt stenigt att det behövs lite grövre doningar än spade och grepe. Skönt då att vi har tillgång till grävare med gallerskopa och en traktor med tippvagn. Sist ny odlingsmark bröts här på gården gick det nog inte så smidigt till. Jorden vi brukar har kostat någon annan blod, svett och säkert en hel del tårar. Jag är så tacksam för den grund de lade och jag känner mig hedrad över att få ta vid. Tiderna är annorlunda nu, men  jag är nog rätt lik alla de som kom före mig, de i min släkt och de här på gården. Jag har familjens dagliga bröd för ögonen när jag går här och lukar, rensar och gnor. Nöjd är jag när frys, höloft och vedbod är fyllda för vintern. Sover som bäst det gör jag när jag lagt de tre små trollen, bundit dem om svansen och bäddat för mig med ett rejält dagsverke. Jag tror det var så mormor kände. Min mormor, men kanske också din?

Kommentarer

  1. Elisabeth Mattial skriver:

    Ja.. Min mormor Elisabeth och farmor Hilda. Båda odlade ju för brödfödans skull. Mamma o pappa hade ju mammas föräldrahem i många år. Minns är jag fick veta som liten, att den vackra stenmuren var byggd av stenar som legat på åkern… Ofattbart! Morfar fick nog kämpa med det, men det var nog den som byggde huset 1889 som fick jobba mest. Och det sambandet tycker jag är intressant att bli påmind om.
    Liksom att allmän rösträtt för män och kvinnor faktiskt inte är så gammalt, vad människor har kämpat för det en gång…

    1. Fru Magda skriver:

      Ja de som kom före oss har kämpat hårt för det vi har. Kanske ska vi ta i lite för dem som kommer efter oss?