Slakt

Urbening fårsida.

Urbening fårsida.

Om ni tycker det varit ovanligt lite snack från min sida på sistone, så beror det på att det varit mycket verkstad. Vi har slaktat fyra får, hängt köttet och sedan syckat det. Fårslakten gick bra. Det känns bra att vi som tagit hand om djuret också slaktar det. Ett gott fårliv levt här på gården avslutades utan transport och med minimal stress. Min pappa hjälpte oss med slakten men lät mig göra så mycket som möjligt av jobbet själv. Kunskapen måste föras från en generation till en annan. Jag är uppvuxen med slakt som en del av livet. Jag följde med till rengärdet och förde hem de renar pappa valt ut för slakt. Hemma utfodrade vi dem i en hage några dagar för att låta dem hämta sig efter den stress rengärdet och transporten inneburit. Stressade djur ger sämre kött, och vart har vi så bråttom? När slaktdagen kom gick allt lugnt till och jag och mina syskon var ofta där och såg på som barn. Jag hjälpte mamma att vispa blodet som vi tog till vara för att göra blodkorv. Mamma tog hand om tarmar till blodkorvsfjälster och hon tog till vara tarmkäxet, de feta hinnorna runt magen, för att använda till gurppa. Skinnet spikades upp på en uthusvägg för att torka. Inget fick gå till spillo. När vi kom in i köket efter slakten kokade vi renrygg och åt med lika delar bröd som välbehag. Åren gick och jag bildade egen familj. Jag ville då själv börja ta ansvar för vår köttkonsumtion och började jaga älg och vi skaffade oss också får. En del tuppar har också slaktats på gården. Mina barn vet, precis lika självklart som jag visste, varifrån köttet kommer. Cirkeln är sluten och bollen i rullning.

Pappa visade mig nu med fåren hur man grovstyckar slaktkroppen i bogar, bringa, hals, stekar, lägg och sidor. De små filéerna skar vi försiktigt loss och sparar till något speciellt tillfälle.

På bilden ser ni mig bena ur en sida. Jag tänkte rulla köttet fyllt med vitlök och örter och bjuda tillsammans med ungsrostade grönsaker från våra odlingar. Det ska vi njuta tillsammans med gott vin och goda vänner. En sådan måltid är jag stolt över. 

 

 

Kommentarer

  1. Åh vad fint! Självklart skall kunskapen gå i arv från far till dotter, och jag önskar att jag själv kunde ha får eller andra djur och slakta det vi behöver till mat. Har själv varit med och tagit reda på allt ifrån harar till nötdjur, men har tyvärr inte markerna till egna djur nu (annat än höns).

  2. […] som går klart i ugnen. Jag benade ur sidorna redan innan jag fryste in köttet (läs mer om slakten här) så idag var matlagningen enkel. Vi gned in köttet med vitlök, rosmarin och örtsalt, band ihop […]