Magdas perenner i Trädgårdskampen

Blommande rosa höstanemoner med en faluröd vägg i bakgrunden.

Jag hade massor av höstanemoner i min rabatt i Trädgårdskampen

Som ni alla såg i det första avsnittet av Trädgårdskampen så är perenner inte precis det mitt hjärta slår hårdast för. Men jag måste erkänna att jag varit orättvis. Perenner är fantastiska!

Vilken galen idé, välja perenner på fem minuter och sedan gräva ner dem i vild panik. Men så roligt det var att bara få frossa i alla växter där vid trädgårdsskjulet. Och att sedan lasta av dem, lämna en smultronplanta till min gode granne Peter och under glada tillrop gräva så svetten lackade. Galet, javisst. Men roligt. Hoppas det var underhållande att titta på!

Vad hade jag i min skånska rabatt då? Det framgick inte riktigt på TV så jag tänkte berätta här. Jag valde ganska klassiska växter som pioner, stjärnflocka, lammöron (ja, jag gillar lammöron) jättedaggkåpa och nävor  i den ena änden av rabatten. Sen hade jag kantnepeta, höstanemoner och smultron. Jag hade hoppats på höga rosor i bakkant på rabatten och så höstanemoner framför. Men det fans inga rosor där vid trädgårdsskjulet, däremot höstanemoner. Så jag tog ett helt brätte av dem och planterade dem i ett stråk framför de tänkta rosorna och så hoppades jag de skulle dyka upp senare i programmet. En annan växt jag spanade efter var riddarsporre. Men jag hittade inga riddarsporrar. Så jag rafsade åt mig några stormhattar. Hemma vill jag inte ha giftiga växter i trädgården eftersom vi har små barn. Men barnen var ju just hemma så stormhatten fick hänga med. Och så min favorit, gillenia som hamnade lite off-side tillsammans med några plantor alunrot. När vi senare fick möjlighet att titta på de andras planteringar så var det tydligt att flera av de andra deltagarna kan det här med perenner. Jag tittade till exempel länge på Tonys och Evas rabatter. Så himla fina rabatter och så väldigt mycket kunskap! Jag lärde mig massor och fick så mycket ideér.

Efter att vi spelat in det här avsnittet åkte jag hem full av inspiration! Så jag började planera för massor av perenner i trädgården. Under sommaren grävde och gödslade vi, planterade och fixade och nu har vi tre stora perennrabatter. I min skånska rabatt planterade jag på tok för tätt, här hemma tänkte jag lite mer långsiktigt och planterade med bättre avstånd. Jag behövde heller inte välja växter på fem minuter och därefter plantera dem på två timmar. Dessutom hade jag tillgång till min absolut viktigaste resurs. Min man. Trädgård är ingen OS-gren för mig. Trädgård är lust. Och lust vill jag dela med min livskamrat. Så planteringen här hemma var ett härligt lustfyllt projekt som sträckte sig över flera veckor. Vi ritade, skissade och planerade. Sen ringde jag Umeås bästa handelsträdgård och rådgjorde och beställde växter. Någon dag senare kopplade vi på släpet, lastade in alla barnen och körde in till stan och hämtade de fina växterna. Väl hemma gick jag runt med krukorna, placerade ut dem. Backade och tittade. Flyttade några krukor. Gick in och fikade. Gick ut. Tittade. Vattnade. Flyttade några krukor. Först dagen efter att jag fått hem växterna började jag plantera. Vad jag planterade här hemma? Det ska jag skriva om imorgon.

 

 

 

Att odla för skafferiet

Fru Magdas skafferi idag.

Skafferiet idag

På det översta hyllplanet står först en burk med grovt rågmjöl. Köpt. Att odla spannmål, till exempel råg, är en dröm jag har. Kanske inte i år men någon gång. I nästa burk har jag kimchi, en syrad grönsaksblandning som är fullkomligt beroendeframkallande. Den består av kål, morötter, lök, vitlök från vår egen odling och så chili och ingefära. Där kan jag förbättra lite genom att börja odla chili själv och naturligtvis fortsätta odla massor av morötter, kål, lök och vitlök! I nästa burk har vi päron som jag kokat in i sockerlag. Päronen, svenska små gråpäron, är köpta på torget i Umeå men nog borde vi kunna odla päron själva. Det skriver jag upp på listan. I den sista burken på hyllan är det hasselnötter. Det odlar vi inte ännu men jag har avsatt en liten yta i skogsbrynet för olika sorters hasselbuskar så det ska vi prova på i år.

På den andra hyllan har jag mungbönor för groddning, och dem får jag nog fortsätta köpa. Därefter en påse med rågkross, råg ska jag som sagt försöka odla någon gång. Kanske redan i år. I den fina plåtburken har jag sirap. Burken köpte jag för en massa år sedan när jag bodde i England och jag har fyllt på den genom åren. Egen sirap ska väl gå att koka på sav? Jag får fundera på det där. I glasburkarna har jag torkade örter från såväl trädgården som naturen och i kryddburkarna har jag mitt eget Trädgårdssalt. Hittills har jag köpt stjälkselleri till saltet av en annan odlare på Bondens egen marknad, men i år skriver jag upp stjälkselleri på min egen lista.

På den tredje hyllan släpper jag in världen i mitt skafferi. Där står en burk med popcornmajs. Det blir nog svårt att odla själv så det fortsätter vi att köpa. I papperspåsen har jag nakent korn, korn lämpar sig utmärkt att odla här i Västerbotten. Korn är ett måste både som mat åt oss själva men också som djurfoder. Kanske avsätter jag en liten bit åt korn redan i år.  Ett par bikupor har länge stått på önskelistan men i väntan på dem köper vi lokal honung på Bondens egen marknad. Näst sist på hyllan har jag en påse linfrö. Det går bra att odla lin här, men eftersom det inte går åt några större mängder linfrö varje år så fortsätter vi nog att köpa det. På hyllan står också ett paket vaniljsocker och ett paket kaffe. Det köper jag gärna av bönder i andra länder. Eko och fairtrade så att de kan bruka sina gårdar på ett bra sätt och får så bra betalt att de kan leva på det.

På den nedersta hyllan har jag några burkar med rabarbermarmelad, hjortronsylt, äppelmos och inlagda gulbetor. Allt från vår egen jord och skog. Och så ska det fortsätta. Kanske provar vi någon ny rabarbersort med rödare stjälkar till saft. Det blir så vackert. Äpplena i moset kommer från vårt eget träd, men vi behöver fler! Mosäpplen, ätäpplen och cideräpplen. Inkokta äpplen, äppelgelé och äppelmust. Äppelpaj, torkade äppelringar och äppelkräm. Många nya äppelträd blir det.

För att få en fullständig bild av vad jag behöver odla måste jag titta i kylskåp och frys också. Vad ska vi ha mer av? Vad ska vi strunta i helt och vilka nya grödor ska vi prova? Efter att ha inventerat lite mer kan jag så ta fram frökataloger och skissblock. Nu ska jag börja rita upp odlingarna, beställa fröerna och planera arbetet.

 

 

 

Gräv där du står, så där du går

Grönsakskorg med rädisor vitlök och grön romansallat.

Grönsakskorg på brunnen

Jag träffade en journalist för Bil och bostad idag. Hon frågade efter mitt bästa odlingstips. Gräv där du står, så där du går svarade jag. För mig är trädgård och odling något väldigt lustfyllt och personligt. Jag lägger min själ och mitt hjärta i mina grönsaksodlingar. Jag står djupt förankrad i självhushållets mångtusenårig tradition, därför är odling av min egen mat vad jag hittar när jag gräver där jag står. Därför är det grönsaksfrön jag sår där jag går. Vad hittar du när du gräver där du står? Vad ska du så där du går? Jag tror att du vet.

Intervjun med mig kommer att publiceras i Bil och bostad i Umeå vecka 3 2014.

Fru Magda i Trädgårdskampen på SVT1

Trailer Trädgårdskampen
Trädgårdskampen i SVT börjar sändas på tisdag, 14 januari i SVT 1. Jag syns i trailer efter ett par sekunder och pratar om broccoli.

Snabba broccolin räddar middagen

Fräst lök, vitlök, kantareller och broccoli i smör.

Frästa grönsaker.

Mat som går fort att få på bordet när magen morrar som värst behöver inte innebära korv eller annat halvfabrikat. Med fina grönsaker, svamp och annat gott i frys och skafferi så går det väldigt fort att fixa god, hälsosam och vacker mat. Broccoli är en snabbmatsfavorit på många sätt. Fräs till exempel upp lök, vitlök, kantareller och broccoli i smör, salta, peppra och servera till pasta. Toppa gärna med parmesan och häll upp ett gott glas rött vin och du har det ungefär så bra som du förmodligen förtjänat!

Ett annat, mer barnvänligt, sätt att laga broccoli snabbt är att göra en ost- och broccolisås till makaronerna. Gör helt enkelt en bechamelsås, hacka ner kokt broccoli och riv ner ost. Salt och peppar så klart. Med en bit Kvibille gräddädel i blir smaken lite mer vuxen.

Broccolisoppa är en annan barnfavorit. Fräs lök, vitlök, palsternacka (soppan blir rätt söt så hoppa över palsternackan om du inte gillar det) och potatis i smör i en stor kastrull. Häll på hälften vatten och hälften fet mjölk. Salta (jag tar mitt Trädgårdssalt till nästan allt) och lägg i broccolin efter en stund och koka alltsammans mjukt. Mixa soppan slät och smaka av.  Om jag har lite halvtorrt bröd kvar brukar jag göra krutonger att toppa soppan med. Skär brödet i tärningar och fräs dem i lite olja, salta lite om du vill. Annars funkar vanliga ostmackor perfekt. Den här soppan åt vi faktiskt till middag igår.

Jag kan hålla på hur länge som helst! En paj med broccoli, ost och äggstanning är också en riktig vardagsräddning hos oss. Det tar lite längre tid med gräddningen men själva tillagningen går fort.

Det största äventyret, och det lite mindre äventyret

I väntan på min egen debut i tävlings -tv (Trädgårdskampen) ser jag på fyrans nya program, Det största äventyret. Två lag har en mycket enkel uppgift, enkel som i lätt att förklara. De ska ta sig genom mexikansk vildmark till civilisationen. Det kallar jag utmaning! Det får mitt krafsande i den skånska myllan att verka rätt ofarligt. Det fanns inga knarkodlingar med beväpnade soldater som vi behövde akta oss för. Vi fick också mat regelbundet (den utmaningen hade jag i och för sig gillat, odla din egen mat och överlev på det) och vatten fanns också. Men i Skåne har de mördarsniglar, något jag inte är van vid, och det fanns gott om rådjur i markerna omkring. Så nog var det ett äventyr där i den skånska skogsgläntan, om än inte det största.

Nästa vecka åker idrottsstjärnorna till Alaska för sin nästa utmaning och tisdagen den 14 januari kliver jag, och nio andra glada odlare, in i ditt vardagsrum, din platta eller din telefon. En spännande vår såväl i TV-rutan som i trädgården.

Slakt

Urbening fårsida.

Urbening fårsida.

Om ni tycker det varit ovanligt lite snack från min sida på sistone, så beror det på att det varit mycket verkstad. Vi har slaktat fyra får, hängt köttet och sedan syckat det. Fårslakten gick bra. Det känns bra att vi som tagit hand om djuret också slaktar det. Ett gott fårliv levt här på gården avslutades utan transport och med minimal stress. Min pappa hjälpte oss med slakten men lät mig göra så mycket som möjligt av jobbet själv. Kunskapen måste föras från en generation till en annan. Jag är uppvuxen med slakt som en del av livet. Jag följde med till rengärdet och förde hem de renar pappa valt ut för slakt. Hemma utfodrade vi dem i en hage några dagar för att låta dem hämta sig efter den stress rengärdet och transporten inneburit. Stressade djur ger sämre kött, och vart har vi så bråttom? När slaktdagen kom gick allt lugnt till och jag och mina syskon var ofta där och såg på som barn. Jag hjälpte mamma att vispa blodet som vi tog till vara för att göra blodkorv. Mamma tog hand om tarmar till blodkorvsfjälster och hon tog till vara tarmkäxet, de feta hinnorna runt magen, för att använda till gurppa. Skinnet spikades upp på en uthusvägg för att torka. Inget fick gå till spillo. När vi kom in i köket efter slakten kokade vi renrygg och åt med lika delar bröd som välbehag. Åren gick och jag bildade egen familj. Jag ville då själv börja ta ansvar för vår köttkonsumtion och började jaga älg och vi skaffade oss också får. En del tuppar har också slaktats på gården. Mina barn vet, precis lika självklart som jag visste, varifrån köttet kommer. Cirkeln är sluten och bollen i rullning.

Pappa visade mig nu med fåren hur man grovstyckar slaktkroppen i bogar, bringa, hals, stekar, lägg och sidor. De små filéerna skar vi försiktigt loss och sparar till något speciellt tillfälle.

På bilden ser ni mig bena ur en sida. Jag tänkte rulla köttet fyllt med vitlök och örter och bjuda tillsammans med ungsrostade grönsaker från våra odlingar. Det ska vi njuta tillsammans med gott vin och goda vänner. En sådan måltid är jag stolt över. 

 

 

Julbaket

Brinnande tallved mitt på hällen i en vedeldad bakugn.

Värmning av hällen

Vi rivstartade julbaket för någon helg sedan, min väninna och jag. Vi bakade tunnbröd tillsammans med hennes mamma. Det stödet var välkommet eftersom vi bakade mjukt tunnbröd, vilket jag bara gjort en gång förut. Hårt tunnbröd däremot, det fick jag lära mig att baka när jag som tonåring träffade ynglingen som skulle bli min man. Svärmor lärde mig precis som hennes svärmor lärt henne förut. Släkten följa släktens gång. Ja det var så klart inte bara mig hon lärde, utan även sin son men den processen hade ju börjat långt tidigare när han var barn.

Tunnbröd, både mjukt och hårt, bakas i en traditionell murad bakugn. Förr fanns sådana i varje gård här i Västerbotten, så även på vår gård Bränndal. Kåpan har dock rasat och murbruket vittrat. Men valvet är helt och inget projekt är för stort för oss. Så en vacker dag ska vi baka vårt bröd på gården. Men tills vidare får det bli i släktens torp, eller som nu senast i en lånad bagarstuga.

Konsten att baka tunnbröd låter sig inte enkelt fångas i ord. Ska jag försöka blir det så här:

Gör en deg.

Låt den jäsa.

Baka ut.

Grädda.

Vill du lära dig baka just sådant här tunnbröd är degen det minsta problemet så jag föreslår att du hittar en lämplig svärmor, din egen eller någon annans, som kan det.

En gul och en röd på julbordet?

Kokta gulbetor, fetaost toppad med pumpakärnor och honung servad i en svart salladskål.

Kokta gulbetor, fetaost toppad med pumpakärnor och honung.

Det lackar mot jul och köttfrossandet når oanade höjder. Jag har hunnit med två julbord själv men avstått från kött förutom när det varit vilt. Jag äter gärna kött, men försöker ta konsekvenserna av mina egna värderingar och välja bra kött. Med det menar jag att djurhållningen uppfyller minst de svenska djurskyddsreglerna, helst Krav. Eftersom jag inte kunnat säkerställa ursprunget på skinkan på julborden hittills så har jag helt enkelt avstått. Det har gått bra men nu är jag sugen på skinka! I väntan på den ska jag bjuda på några gröna favoriter som kanske kan platsa på ett julbord någonstans. Det enklaste är ofta det bästa. Kokta gulbetor (eller rödbetor) och smulad fetaost toppad med honung och pumpakärnor. Gott och otroligt enkelt. Gulbeta är dessutom fantastiskt gott till lax.

En annan favorit är rödkålssalladen jag skrivit om förut. Här kommer den igen: strimla rödkål med osthyvel. Blanda balsamvinäger, neutral olja och lite socker och häll över kålstrimlet. Smula i lite fetaost och blanda. Toppa med ännu mer smulad feta och rostade solrosfrön. Jätte, jättegott!

Norrlands lavendel

Närbild på prydnadsväxter med lila blommor.

Nya växter i den nya rabatten

Jag har varit i Skåne i sommar. Jag kunde då inte undgå att förföras av all underbar lavendel. Jag fick intrycket att lavendel är lika vanlig i Skånska trädgårdar som Björkspirea är hos oss i Norrland. Jag älskar lanvendel. Kanske för att det är lite osäkert att odla den här. Kanske för att jag är lite nybörjare på prydnadsväxter. Eller kanske för att det inte går att låta bli att älska lavendel. Men lavendel är som sagt inte riktigt härdig här. Så när vi anlade en stor rabatt här hemma på gården (ja vi gör ju sällan något litet) valde jag en himla massa kantnepeta istället. Det är också fint må du tro. I samma avdelning av planteringen har jag pioner, rosor och syrenhortensia. Och Gillenie. Och lökar. Bland annat. Än så länge. Det finns så mycket vackert man vill ha.

Lagerstatus

En gul och flera orangea morötter i trov.

Morötter i torv

Lagerstatusen så här i mitten av december ser rätt bra ut. Vedförrådet har inte mer än naggats i kanten och det finns trots hård putsning kvar av både den röda och den vita spetskålen. Förrådet av morötter och palsternackor känns närapå outsinligt trots tappert knaprande av familjens både små och stora medlemmar. Gulbetorna är det värre med, men de räcker också en dryg månad till. Frysarna dignar fortfarande av kött, bär, svamp och förvällda grönsaker.  Det senaste tillskottet, hembakt tunnbröd, och vår nya vana att köpa mjölk av en bonde gör att vi inte behöver handla särskilt mycket. Kvittona blir kortare och kortare. Målet kommer närmare och närmare. Det har blivit en sport, vad mer kan vi få bort från kvittot?

Trädgårdskampen

Porträtt Magda framför gårdshuset.

Porträtt Magda

Jag har redan tidigare berättat om Trädgårdskampen här på bloggen, och lovade då att berätta mer så snart som möjligt. Nu kan jag avslöja för er att programledarna, tillika juryn, består av Gunnel Carlsson, Peter Englander och Hannu Sarenström. Vilka deltagarna förutom jag är, kan ni läsa om på Svt:s hemsida. Det är ett härligt gäng hobbyodlare. En brokig skara spännande människor med spännande trädgårdsliv. Det var fantastiskt roligt att spela in, och det kommer att bli så himla roligt att få se på TV. För mig och förhoppningsvis för er. Sändningsstart den 14 januari. Missa inte!

Gör om, gör rätt

Vy mot odlingsmarken närmast gården, i förgrunden några ekar en rönn och gärdesgård.

Nyfräst oblingsmark bakom ekarna.

Jag är så full av iver och inspiration inför varje ny odlingssäsong att jag helt glömmer föregående års vedermödor. Visst drar jag lärdom och försöker undvika att göra samma misstag igen. Men lika ofta ger jag mig på samma projekt igen, och ganska ofta går det bättre på andra eller tredje försöket! Så vilka misslyckade projekt kommer jag då att ge mig på igen? Jo, löken. Vanlig hederlig gul lök. Jag har lyckats med lök i ”liten” husbehovsskala men sedan vi skalat upp odlingarna har löken misslyckats kapitalt. Av 10 satta kilo blev det typ 9 kilo matlök. Men skam den som ger sig, det går inte att leva utan lök. Så bring it on, era bästa löktips!

En bukett för öga och gom

Gula, lila och orangea morötter som är tvättade i träbackar med nätbotten.

Gula, lila och orangea morötter.

Jag odlar för att äta. Men man äter som bekant även med ögonen så maten får gärna vara vacker. Grönsaker är i allmänhet vackra, men kanske är dessa olikfärgade morötterna lite extra vackra?
Vilken är din vackraste grönsak? Skördad eller i fält? Morötterna här är vackra när de är skördade men i fält är nog olika sorters kål en favorit.

Bäcken i skogen

Forsande vatten

Foto: Monika Berg

Kom! Följ mig! Jag vill visa dig något. Något vi måste se med de ögon som är våra.
Det finns en bäck djupt inne i skogen. Där rinner minnen från dem som var före oss. Där flödar livet som ännu är och drömmar för de barn vi fått.
Kom! Vi låter en del av oss rinna med.

 

 

Magda på TV

Porträtt på Magda sittandes på en trädgårdskaféstol fram tomatplantor som står mot en faluröd vägg.

Framför gårdshuset.

Plötsligt en dag i maj ringde en kvinna från SVT. Hon ville att jag skulle komma på en casting för ett trädgårdsprogram. Mycket förvånad bad jag att få tänka på saken. När jag väl bestämt mig för att tacka ja hände allt väldigt fort. Jag var på casting,  de gillade det de såg och ganska snart befann jag mig på en tv-inspelning!

Än så länge kan jag inte berätta så mycket mer om mitt deltagande i Trädgårdskampen än att programmet är inspelat i sommar och kommer att sändas på SVT efter årsskiftet. Det är så spännande och jag lovar att berätta mer så snart jag kan!

Kimchi

Strimmlad spetskål, morötter, gul lök med hackad vitlök och röd chili.

Strimmlad spetskål, morötter, gul lök med hackad vitlök och röd chili.

Jag gjorde koreansk Kimchi här om dagen. Det doftade alldeles ljuvligt i köket. Vad det smakar vet jag inte. Denna variant av slowfood tar några veckor att få färdig. Kimchi är helt enkelt en mjölksyrad grönsaksblandning. Man tillreder det på samma sätt som till exempel surkål. Jag strimlade ner ett spetskålshuvud, hyvlade ner några morötter med potatisskalaren, strimlade en gul lök, finhackade några vitlöksklyftor och en röd chilifrukt. Sist men inte minst rev jag ner en rejäl tumme ingefära. Ja ni kan tänka er att det doftade gott! Ovanpå allt strödde jag en och en halv matsked jodfritt salt. Sen arbetade jag blandningen med en rejäl mortelstöt tills det vätskade sig ordentligt. Under tiden jag arbetade lät jag en skvätt filmjölk stå och rinna av i ett filter över ett glas. För att kickstarta mjölksyrningen hällde jag vätskan från glaset ner i grönsaksblandningen. Det ska inte vara alldeles nödvändigt men det kickar som sagt igång processen.

Kimchi i burk

Kimchi i burk

Till slut la jag över hela härligheten i en glasburk med gummipackning och pressade ner grönsaksblandningen under vätskan. Eftersom burken inte blev riktigt full la jag en vattenfylld plastpåse ovanpå för att hålla ner grönsakerna under vätskan. Nu är det bara att vänta och längta. Nu har jag fått ner ganska skrymmande grönsaker i en betydligt mindre platskrävande burk, deras hållbarhet ökar samtidigt som näringsvärdet också ökar. Mjölksyrabakterierna anses ha hälsofrämjande egenskaper så det är inte bara slowfood, utan också functional food. Nästan gratis.

Sidenlena golv

Skurborsta med gysinge linoljesåpa kallt vatten och grangolv.

Kallt vatten, linoljesåpa och skruborste

Jag skurade köksgolvet igår. På knä, med såpa och kallvatten precis som min mormor gjorde. Hon brukade ta in sand från sjöstranden och skura med sanden för att få det riktigt rent. Jag har ingen sjöstrand. Så jag skurar utan sand. Jag blöter golvet med kallt vatten, skurar sedan med borste och linoljesåpa. Några brädor i taget, det får aldrig hinna torka. När jag gått över ett par brädor med skurborsten torkar jag upp det smutsiga såpvattnet. Sen sköljer jag  med nytt, rent, kallt vatten. Det sista momentet är att torkar upp sköljvattnet med en urvriden trasa. Så börjar proceduren om igen med ett par brädor till, tills hela köksgolvet är skurat. Å vad det doftar gott av ett rent golv. En svag doft av såpan blandas med träets egna doft. När jag är färdig sätter jag mig ner med en mycket välförtjänt kopp kaffe och bara njuter av mitt vackra golv. Jag känner mig nöjd.

Små barnfötter på nyskurat sidenslent skurgolv.

Små barnfötter på sideslent golv.

Golvet är rent nu. Sidenlent för små fötter att springa på. Att tassa på. Att falla på. Att leva på. Inget är som ett nyskurat golv.

Tidningsmorgon

Tidningarna Fårskötsel, Åter, LandLantbruk och Fårskötsel ligger på en duk med så tryckta svarta myror.

Trevlig läsning

Lördagsmorgonen är den bästa morgonen. Då sitter hela familjen runt bordet och äter långsam frukost och läser tidningar. Den här lördagen bjöd på en extra stor tidningsskörd. Vi fyller våra kaffekoppar flera gånger och bläddrar njutningsfullt. Fårskötsel, Land lantbruk, Hemträdgården och Åter. Visst finns det mycket information och inspiration på nätet. Men till lördagskaffet vill jag ha papper. Läser ni någon av dessa tidningar? Vilken är favoriten? Jag har svårt att välja mellan Hemträdgården och Åter, men det blir nog ändå Åter.

Lilla huset på prärien

Omslaget på boken Det lilla huset på prärien av Larua Ingalls Wilder

Det lilla huset på prärien

Jag har tidigare skrivit om boken Ida Maria från Arfliden som varit betydelsefull för mig som barn. En annan bok, eller egentligen flera böcker, som betytt mycket är Laura Ingalls Wilders böcker om sin uppväxt i USA. Den mest kända titeln är Lilla huset på prärien, som också gav namn åt den omåttligt populära tv-serien. Laura och hennes familj flyttar gång på gång i jakten på ett gott liv. Hennes, liksom hennes pappas, frihetslängtan är stark. Uppbrotten präglar tillvaron men tryggheten ryms alltid i en prärievagn. Jag läser just nu dessa böcker högt för mina egna barn och det är lika härligt spännande för mig som för dem. Texten väcker många frågor för oss att diskutera. Vad skulle vi packa om vi bara kunde ta bilen och släpet med oss? Finns det människor runt oss som fått göra just det, kanske för att de varit tvungna att fly? Varför blev det nästan alltid som pappa ville i böckerna? Är det fortfarande så i en del familjer? Hur är det hos oss? Den tillvaro som skildras är långt ifrån genomidyllisk. Sjukdomar, präriebränder, gräshoppor och ekonomiska motgångar prövar familjen. De tar sig igenom svårigheterna och sett ur den uppväxande Lauras ögon är det mest spännande. Ur ett vuxet perspektiv känner jag med pappa Charles och hans oerhörda frihetslängtan men också med mamma Caroline som värnar en trygg uppväxt för sina flickor. Böckerna är mycket detaljerade och ibland så exakta att jag nästan tror jag kan bygga en timmerstuga efter dess beskrivningar. Det är en härlig resa vi får vara med om tillsammans med Laura och hennes familj. Att läsa är verkligen att resa. Var ska vi åka härnäst?