Våren som kom av sig

Under ekarna blommar olika vårlökar trots kylan.

Under ekarna blommar olika vårlökar trots kylan.

Våren har helt stannat upp. Minusgrader, flera stycken om nätterna och knappt plusgrader på dagarna. Vitlöken står och stampar. Inte ens ogräset växer. Men det är precis som det ska vara den 7 maj. Snöfritt men kyligt.

Snart.Mycket snart exploderar det av grönska, arbete och liv. Jag räknar dagarna då vi fortfarande måste elda i pannan. Dagarna tills kålfröna ska i jorden blir färre och färre.

Skogsbrynet

Ett nytt rum i skogsbrynet växer fram

Ett nytt rum i skogsbrynet växer fram

Jag håller på med ett litet projekt i skogsbrynet. Mellan mina nya perennrabatter och skogen växer plötsligt en lite mystisk plats fram. Här kom det fram en lite Ernst och jag började skapa av det som finns runt omkring mig, helt gratis och alldeles underbart. Den blekta bänken är byggd av gammal ytterpanel som vi blivit tvungna att ta ner. Lådan är fylld med sten, krafs och gammal torv. Ovanpå det har jag planterat stora sjok av mossa. Det är så vackert så det är inte klokt! Jag ska bygga en till. Jag ställde eldkorgen där och tänkte att ved måste jag ju ha. Och så började jag stapla ved. Och det blev så vackert. Så jag gjorde fler små häckstumpar av ved. Kanske lägger jag mossa ovanpå staplarna, som i Astrid Lindgrens Näs visningsträdgård på Nordiska Trädgårdar. Eller så lägger jag takpannor ovanpå. Veden ska ju trots allt gå att elda med. Vedstapeln i förgrunden ska bli längre och lite högre för att markera en rumsindelning mellan rabatten och det nya rummet. Nu saknas bara lite växter. Kanske är det här jag planterar hasseln jag grävde upp hos Jessica. Eller kanske är det här jag ska ha rododendron. Eller vad säger ni, vilka växter ska jag välja till denna halvskuggiga och lite mystiska plats.

Kärleken till en ört

Kärleksörten från mammas trädgård blommar flitigt.

Kärleksörten från mammas trädgård blommar flitigt.

Den här kärleksörten har jag grävt upp i min mammas trädgård ovan odlingsgränsen. Den blommar vidare lika fint här hos mig, bredvid en nässla eller två, som den gör hos henne. Vi tar alltid ett varv i varandras trädgårdar och gräver upp skott, delar plantor och låter oss inspireras så fort tillfälle ges. De flesta av de perenner mamma har i sin trädgård har hon fått av andra kvinnor, som i sin tur fått dem av andra kvinnor. En lågintensiv stafett där det visst blev min tur att lunka en bit nu. Odlarglädjen och kärleken till en ört är vad som driver oss.

 

 

 

 

 

 

 

Perennrabatterna hemma på gården

Nyanlagd perennrabatt

Nyanlagd perennrabatt

Jag blev så himla peppad på perenner så under sommaren tog vi tag i en skräpig del av trädgården och anlade tre stora rabatter. På bilden ser ni den minsta rabatten mellan den enorma stenen och huset. Till vänser, innanför dkanten av gatsten som skymtar i bild, finns de två andra som är mycket större. Jag hittade inga bilder på dem.  Till den minsta rabatten  valde jag i vart fall en härdig klätterros, Polstjärnan, som jag hoppas ska välla ut över den mossiga stenen och ända fram till kaffekopparna på bordet. Bredvid rosen en Norrlands schersmin och riddarsporrar. Framför har jag en rödbladig fläder, favoriten gillenia och längst fram mot kanten alunrot. Jag gillar faktiskt kombinationen jag gjorde i Trädgårdskampen, gillenia och alunrot.

Den jättestora rabatten till vänster delade vi i två genom att välja ut några ganska flata stenar och lägga som en stig fram till matplatsen. Runt stenarna planterade vi smultron som marktäckare. Vi tänkte oss att här blir roligt för barn att smyga genom grönskan och plocka smultron på sin väg. I rabatten mot skogen har vi rosor, mer norrlandsschersmin, löjtnantshjärta och sammetssyrenen Miss Kim. Framför planterade jag nävor och så smultronen. Längst ut, i början av stigen och framför den andra stora stenen satte jag myskmadra.

Den tredje delen av rabatten kantas ut mot gruset med kantnepeta. Innanför har vi ett par rosor, pioner och syrenhortensia. Jag tror det hamnade någon gillenia här också. Jag är ju svag för gillenia. När hösten kom grävde jag ner en del vårlökar. Här kommer vi att behöva komplettera. Men det är just det som är tjusningen, man provar sig fram. Flyttar, lägger till och drar ifrån.

Magdas perenner i Trädgårdskampen

Blommande rosa höstanemoner med en faluröd vägg i bakgrunden.

Jag hade massor av höstanemoner i min rabatt i Trädgårdskampen

Som ni alla såg i det första avsnittet av Trädgårdskampen så är perenner inte precis det mitt hjärta slår hårdast för. Men jag måste erkänna att jag varit orättvis. Perenner är fantastiska!

Vilken galen idé, välja perenner på fem minuter och sedan gräva ner dem i vild panik. Men så roligt det var att bara få frossa i alla växter där vid trädgårdsskjulet. Och att sedan lasta av dem, lämna en smultronplanta till min gode granne Peter och under glada tillrop gräva så svetten lackade. Galet, javisst. Men roligt. Hoppas det var underhållande att titta på!

Vad hade jag i min skånska rabatt då? Det framgick inte riktigt på TV så jag tänkte berätta här. Jag valde ganska klassiska växter som pioner, stjärnflocka, lammöron (ja, jag gillar lammöron) jättedaggkåpa och nävor  i den ena änden av rabatten. Sen hade jag kantnepeta, höstanemoner och smultron. Jag hade hoppats på höga rosor i bakkant på rabatten och så höstanemoner framför. Men det fans inga rosor där vid trädgårdsskjulet, däremot höstanemoner. Så jag tog ett helt brätte av dem och planterade dem i ett stråk framför de tänkta rosorna och så hoppades jag de skulle dyka upp senare i programmet. En annan växt jag spanade efter var riddarsporre. Men jag hittade inga riddarsporrar. Så jag rafsade åt mig några stormhattar. Hemma vill jag inte ha giftiga växter i trädgården eftersom vi har små barn. Men barnen var ju just hemma så stormhatten fick hänga med. Och så min favorit, gillenia som hamnade lite off-side tillsammans med några plantor alunrot. När vi senare fick möjlighet att titta på de andras planteringar så var det tydligt att flera av de andra deltagarna kan det här med perenner. Jag tittade till exempel länge på Tonys och Evas rabatter. Så himla fina rabatter och så väldigt mycket kunskap! Jag lärde mig massor och fick så mycket ideér.

Efter att vi spelat in det här avsnittet åkte jag hem full av inspiration! Så jag började planera för massor av perenner i trädgården. Under sommaren grävde och gödslade vi, planterade och fixade och nu har vi tre stora perennrabatter. I min skånska rabatt planterade jag på tok för tätt, här hemma tänkte jag lite mer långsiktigt och planterade med bättre avstånd. Jag behövde heller inte välja växter på fem minuter och därefter plantera dem på två timmar. Dessutom hade jag tillgång till min absolut viktigaste resurs. Min man. Trädgård är ingen OS-gren för mig. Trädgård är lust. Och lust vill jag dela med min livskamrat. Så planteringen här hemma var ett härligt lustfyllt projekt som sträckte sig över flera veckor. Vi ritade, skissade och planerade. Sen ringde jag Umeås bästa handelsträdgård och rådgjorde och beställde växter. Någon dag senare kopplade vi på släpet, lastade in alla barnen och körde in till stan och hämtade de fina växterna. Väl hemma gick jag runt med krukorna, placerade ut dem. Backade och tittade. Flyttade några krukor. Gick in och fikade. Gick ut. Tittade. Vattnade. Flyttade några krukor. Först dagen efter att jag fått hem växterna började jag plantera. Vad jag planterade här hemma? Det ska jag skriva om imorgon.

 

 

 

Norrlands lavendel

Närbild på prydnadsväxter med lila blommor.

Nya växter i den nya rabatten

Jag har varit i Skåne i sommar. Jag kunde då inte undgå att förföras av all underbar lavendel. Jag fick intrycket att lavendel är lika vanlig i Skånska trädgårdar som Björkspirea är hos oss i Norrland. Jag älskar lanvendel. Kanske för att det är lite osäkert att odla den här. Kanske för att jag är lite nybörjare på prydnadsväxter. Eller kanske för att det inte går att låta bli att älska lavendel. Men lavendel är som sagt inte riktigt härdig här. Så när vi anlade en stor rabatt här hemma på gården (ja vi gör ju sällan något litet) valde jag en himla massa kantnepeta istället. Det är också fint må du tro. I samma avdelning av planteringen har jag pioner, rosor och syrenhortensia. Och Gillenie. Och lökar. Bland annat. Än så länge. Det finns så mycket vackert man vill ha.

Eden i november

Vitt planteringsbord med lite växter i krukor framför solbelyst faluröd vägg.

Planteringsbord av restvirke

Vår trädgård är som vackrast i november. När den köttsliga trädgården falnat, rasat och dött tar Eden form inom mig. Oh, det har aldrig varit så vackert. Lagom regn, lagom sol. Ingen ohyra, inget ogräs. Jag rensa i och för sig ogräs även i Eden, men då lugnt kontemplerande i solhatt och iförd torra handskar. Ja, allt är bara skönt. Varför skulle det vara på något annat sätt i fantasin?

På den här bilden är det inte Eden ni ser. Utan min egen alldeles underbara, ostyriga och personliga planteringsplats. Thomas har byggt bordet av restvirke, krukorna är ett hopplock och redskapen, som ligger så bra i handen, är gamla och slitna. Hela härligheten står på en halvt igenvuxen stenläggning gjord av stenar jag släpat hem från olika städer. Prag, Uppsala, Bryssel och många andra ställen dit jag reste när jag var yngre. Jag odlade Eden inom mig och samlade sten. Andades avgas, var ung och drömde. Stenen, och jag, är framme. Kanske är det ändå Eden på jorden?

 

I grevens tid ska löken ner

Vårlökar, narcisser och persisk blåstjärna

Narcisser och persisk blåstjärna

I kväll har jag planterat vårlökar. I rabatten tror jag. Det var beckmörkt och ymnig nederbörd när jag smög där med min pannlampa. Narcisser och persisk blåstjärna lyste min väg. För mitt inre öga såg jag en mild vårdag i full blom. Utanför parkasen föll regnet, eller var det snö?

Att köpa vårlök så här i grevens tid är billigt. Så jag fyndade bland det som var kvar i butiken och fick en del fint för en spottstyver. Jorden i den nya rabatten var precis lagom fuktig, inte blöt, så jag tror det ska funka bra med övervintringen för alla dess innevånare. Själv gick jag in och kokade te. Jag övervintrar nog under en filt.

Blommor och blader

Ringblommor och krasse blommar ikapp.

Ringblommor och krasse blommar ikapp.

Jag fick min vintersquash i jorden lite för sent i år så det hinner inte bli särskilt många mogna frukter. Men vad gör väl det när rabatten är så här vacker? Jag älskar det frodiga bladverket! Ringblommor och krasse blommar ikapp när sommaren bara fortsätter.

Ljungkrans

 

Skogsgläntorna skimrar i ljungrosa i kvällssolen. Det doftar skog. Visst surrar en och annan mygga, men jag stannar ändå. Fyller korgen med blommande ljung. Tillbaka på gården binder jag en krans att hänga på den svarta dörren. Så enkelt. Så vackert.

 

Bara till lyst (nästan)

Nyanlagd perennrabatt

Nyanlagd perennrabatt

Hör och häpna, idag har jag planterat en massa perenner och buskar. Det kommer att bli så fint, men det är nog svårt att se på den här skruttiga mobilbilden. Till höger finns en, eller kanske är det egentligen två, stora rabatter men de är inte klara än så dem får ni se senare. I den här lilla rabatten har jag till vänster en vit klätterros, Polstjärnan, som jag tänker ska välla upp över den stora mossiga stenen. Till höger i bakkant står en schersmin, “Waaterton”. Sedan finns där en rödbladig fläder, låga riddarsporrar, min favorit gillenia och längst fram alunrot. Jag tycker gillenians röda stjälkar tar upp fläderns och alunrotens röda så fint. Här kommer kaffet smaka gott!

En ros är ändå alltid en ros

Flamentanz beskuren av får

Flamentanz beskuren av får

Livet blir så mycket vackrare med en ros eller två. En morsdag fick jag en pergola och två Flamentanz. Fåren skötte beskärningen ifjol, på ett ganska brutalt sätt, men Flamentanz har hämtat sig bra och nu tänker hon blomma. Fåren går än så länge innanför sitt staket. Men jag ser hur de kastar ett lystet getöga på rosen där hon står, farligt nära hagen.

Iris min vän, ses vi igen?

När vi flyttade in i vårt hus för nio år sedan växte här en stor rugge iris. Hon blommade första året och sedan dess har vi inte setts. Förrän nu. Jag flyttade vår vän Iris till en något skuggigare platsför några år sedan och nu behagar frun blomma för oss igen. Men den som väntar på något gott vänta aldrig för länge. Iris, hon är vacker hon.

Iris blommar igen

Iris blommar igen

Morsdag

Spirande zink

Spirande zink

Små, små nävar med blommor och blad. Lite större händer håller en korg med blad till örtte. De största, men ändå så små, sträcker mig en liten bukett. Tripp, trapp och lilla trull har varit ute i trädgården och fixat uppvaktningen. Solen skiner på dem genom det ännu skira lövverket i ekarna och allt är vacker, vacker, vackert!

Sommaren har slagit till med full kraft. Men på trappan lyser ännu min vårplantering upp tillvaron. Vit vacker mossa passar inte bara i adventljusstaken och den blå musslan blir pricken över iet när den tar upp förgätmigejens och zinkbaljans blå toner. Vem vet, kanske kompletterar jag planteringarna med en morsdagsros idag?