Fisket

Rensad abborre

Rensad abborre

Det finns så mycket mat att hämta där ute. Grönsakerna, bären, svampen, älgen och så fisken. Av naturens gåvor har jag kanske talat minst om fisken. Ändå är det fisken som ofta varit livlinan i mina förfäders liv. Man valde boplats utifrån om där fanns fiskevatten och fisk var stapelfödan i långa tider. Morfar och mormor livnärde sig på fisket och även för min pappas familj var fisken en betydelsefull del i hushållet. Så nog har jag fisken att tacka för mycket.

Mycket skräp blir det

Varför håller jag på som jag gör? Det är 2013 och butikerna är fulla med billig mat. Jag behöver inte ränna runt i skogen efter älgar när kyldisken svämmar över med billig dansk gris. Frysarna i butikerna är fulla med färdiga grönsaksblandningar, kryddade och allt. Varje butikskedja har snart sitt eget varumärke på mejeriprodukter och jag kan köpa blanka röda äpplen året om. Varför göra sig allt det där omaket med jakt, odling och egen yoghurt? Det är en helt rimlig fråga. Det är fler än jag som ställt sig den frågan. Med lite olika svar som resultat. Äkta vara kan vara inspirerande läsning för en sökare.

Skulle du hit eller hamnade du här?

Skulle du hit eller hamnade du här? Var det vilse du gick,

trots att du följde kartans punk och prick?

Kanske svängde vi ändå rätt, när vi kunde gått fel.

Kanske visade kompassen alltid att där, där finns det liv som är ditt.

Men hörde vi på, hela tiden då?

Behovstrappans kontraster

Nu på sommaren när jag står med stövlarna fast förankrade i gårdens rika mylla och med jord under naglarna rör jag mig på behovstrappans nedre trappsteg. Här i början av trappan funderar vi mest på mat, värme och skydd mot väder och vind. Jag känner mig jordad, lugn och trygg. Kroppen jobbar hårt om dagen och sover tungt om natten.  När hösten kommer och vintern närmar sig klättrar jag högre och högre upp på behovstrappan, tills jag når det steg där konfliktlösning mellan människor tagit sig ända in och förbi domstolarna. Jag tvättar bort jorden från mina naglar, kanske lackar jag dem och jag byter stövlarna mot pumps. På kontoret lägger juristen pannan i djupa veck över människans ondska. Slätar ut pannan något i tillfredsställelse över att kunna hjälpa, få bidra till upprättelse och människors möjlighet att gå vidare. Huvudet jobbar hårt om dagen, sover gott om natten.

En dag på stranden

Den lilla sandstranden vid havet

Den lilla sandstranden vid havet

Jag vet inte om det har framgått, men vi bor nära havet. Det händer att jag lämnar gården ibland, och då kan det vara ner till havet jag beger mig. Dagar när det är tryckande varmt uppe på gården, väl skyddad av skog som den är, är det ändå svalt nere vid havet. Då är det skönt att packa picknickkorgen och ta med sig familjen till stranden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frukt(samma)drömmar

Vårt enda äppelträd som fortfarande överlevt fårens framfart

Vårt enda äppelträd som fortfarande överlevt fårens framfart

Jag skulle så gärna vilja ha en riktig fruktträdgård. Äpplen, plommon, körsbär. Vågar man drömma om ett päronträd i Västerbotten? I min dröm bor i vart fall ett päronträd. Kanske får det stanna där, kanske kliver det ut i verkligheten en dag. Men en dröm som blir verklig kan dö. Det är inget konstigt med det. Många drömmar har dött. Klarade inte det hårda verklighetsklimatet. Många drömmare har sörjt sin döda dröm. En del vågar inte släppa drömmen fri, låta den bli sann. Andra har slutat drömma. Kanske orkar de inte begrava fler döda drömmar? Fast drömmar kan också bära frukt. Stor, härlig och saftig frukt. Jag måste få veta.

 

Bubblande, klingande skratt

Barnens lektält

Barnens lektält

De syns inte, men de hörs. Bubblande, klingande skratt. Bus och vindlande lekar. Börjar i ett rosa tält, fortsätter under en gran. Slutar inte på många, många år.

Frigående tankar

Nyanlagd flisgång mot rabatten med riddarsporre

Nyanlagd flisgång mot rabatten med riddarsporre

Nu vajar mina riddarsporrar i rabatten, över den nylagda flisgången. Jag hörde en humla surra, att här är gott att vara. Men i holken bor ännu ingen, kanske är nybyggen inget för gårdens fåglar. Kanske är det för mycket spring på gången. Kanske är det inte bostadsbrist i skogen, så fåglarna behöver inte flytta in på gården.  Så kan man fundera när man följer en vajande riddarsporres rörelser i vinden. Det känns skönt att ha plats för frigående tankar.

Självhushåll en del av försvarspolitiken

Det finns så många skäl till varför vi ska äta mer lokalproducerad mat. Transporter, arbetstillfällen, tryggheten i att veta vem som producerar maten är tunga skäl, men vad vi sällan tänker på är de rent säkerhetspolitiska skälen. Försvarsberedningen tar i sin säkerhetspolitiska rapport upp frågan om landets självförsörjning, eller snarare brist på självförsörjning. Vi är det land i Europa som importerar mest mat, och det är en säkerhetsrisk. Människan glömmer så fort. Det är inte så vansinnigt länge sedan världen var i krig och ransonering rådde. Idag är vi så otroligt beroende av globala flöden för vår livsmedelsförsörjning att störningar i de flödena, på andra sidan jorden, kan få allvarliga konsekvenser för vår tillgång på mat. Det här är ett många skäl till varför vi måste producera mer av vår mat själva. Jag började med mat till min egen familj och nu vill jag dela med mig. Jag vill inspirera andra till att odla lite av sin egen mat och jag vill odla mat åt andra och på så sätt bidra till landets självförsörjning, bland annat. Jag har ingen bunker fylld med konserver, jag tror inte alls att ”ryssen” eller någon annan kommer att invadera Sverige i nästa vecka och jag tror absolut på frihandel. Men det betyder inte att vi helt ska frånhända oss kontrollen över något så viktigt som tillgången på vårt dagliga bröd. Likväl som jag sjäv känner mig lite olustig när jag ser botten på min frys, så känner nog Moder Svea sig lite nervös nu när hon inte har något alls samlat i ladorna. Jag vill inte leva ur hand i mun, så varför skulle ett helt land göra det?

Spela för mig

Har näcken någonsin spelat för dig? Följde du honom en bit eller vände du om direkt hit? Får du då någonsin veta, varför han spelar så sorgset? Har älvorna lämnat honom, eller har han lämnat dem? Där är så många frågor jag vill ställa. Spelar han för mig igen, ska jag be honom; snälla! Berätta, valde du stenen eller valde den dig?

En midsommarnatts dröm

Pålitlig lampa

Pålitlig lampa

Den längsta dagen slutar i den kortaste natten. Bara en blinkning för att inte missa något att den goda årstiden. Bara en blinkning tillräckligt lång för att stilla sig en stund innan ännu en dag av den ihärdigaste, mest frenetiska tillväxten tar vid. Vi har en kort, kort sommar här i norr. Men den är så koncentrerad att jag aldrig skulle orka med en längre. Jag lutar mig mot kudden en sekund, vill inte missa den minsta lilla stund av det väna, milda och vänliga. Det kommer en annan tid. En tid  som inte är mild och vän på någon ledd. Jag måste samla, samla. Samla mat, hö och ved. Samla kraft att ta oss genom den tid vi kommit att kalla vinter. En vinter när jag vill ge mina barn den renaste mat och värme från vår egen gård. Jag binder en midsommarkrans och hoppas träffa skogens konung i min dröm. Jag ska fråga honom om lov att skörda av hans guld.

Som tårar

Hagtornstårar

Hagtornstårar

Hagtornens kronblad faller som tårar. Gråter hon över sig hastigt svunna blomning?  Märkte hon vad som hände mellan de pärlande knopparna och snöfallet av kronblad? Bryr hon sig? Hon fortsätter mot sitt mål, precis som det var sagt. Allt är kompromisslöst förutbestämt. En annan maj är allt förlåtet. Hagtornen får alltid en ny chans och står snart där med små, små pärlor lite var stans. Hon minns inget av de fallna kronbladen då. Tänker bara på det som är. Inte om, inte hur, inte när.

Så röd lyste stugan

Så röd lyser stugan

Så röd lyser stugan

Så röd lyste stugan bak hängbjörkars slöja. Finns det någon kvar,
som minns ett sådant hem från barndomens dar?

Skillnaden mellan dröm och verklighet

Begonia

Begonia

Skillnaden mellan dröm och verklighet är hårt arbete. Annars är det samma sak. Jag lever min dröm men det är ett hårt arbete att göra det. De senaste dagarna har vi sått miljoner fröer, rensat kilometer med ogräs och klippt en 16 fårklövar. Bland annat. Så ikväll tog jag årets mest välförtjänta bastu. Nu är det helg, för ibland måste till och med månskensbonden vila.

Ännu är ekens lövverk så skirt som de finaste spetsar

Skira eklöv

Skira eklöv

Grönska min värld för allt du är värd.

Knoppas och gro, grönska och sväll.

Men håll din blomma ännu ett tag är du snäll.

Skatter i frysen

Broccolin påväg i blom

Broccolin påväg i blom

Vi äter ännu av fjolårets broccoli. Allt det som blev övervuxet eller för fult för att säljas förvällde jag och frös in. Visst vill vi ha kompakta, fint välvda broccolibuketter men även den här spretiga som blev över blir god i soppor, gratänger och såser. För ett tag sedan fick jag frågan om vilket som är mitt lyckligaste trädgårdsögonblick. jag har så många svar, men ett är när jag ställer fram mat från vår egen odling på bordet. Mina händer har passerat den här broccolin 10 till 20 gånger innan den landar i magen. Och aldrig har den varit på någon längre resa än den jag tagit den på i den här cykelkorgen.

Knopparna i björkens hår

Krokusen säger att det är vår

Krokusen säger att det är vår

Jag tror bestämt vi har vår. Vill inte gå och lägga mig. Vill inte missa en sekund av liv. Känner nästan en skugga av en lycklig tår.

 

Jag sår frön av kål, persilja och sallat. Drömmer om den tid som kommer, njuter av den tid som är.

Jag har rört första gången vid den spetskål jag bjuder i höst. Jag kommer vårda den ömt länge än. Som liten planta skyddad under glas, plantera ut den efter omsorgsfull skolning, tukta den på friland och slutligen skörda den vid höjden av sin mognad. Jag har börjat packa kärlek mellan kålbladen. Jag känner redan smaken på spetsen av min tunga.