Jämtländsk korova

Har de här kalvarna någonsin smakat en korova?

Har de här kalvarna någonsin smakat en korova?

Det ringde på telefonen. Det var en man, en av er som läser min blogg, i andra änden. Han ville dela med sig av sin kunskap och sina Jämtländska korovor. Alla borde få smaka på den härliga grönsaken sa Arne. Han ville att jag skulle ta korovan ut på marknaden igen, både för alla de över 65 som borde få återuppleva sin barndoms rova och för oss som aldrig smakat en korova. Jag svarade tack för att du valde mig. Jag gör det så gärna. Tänk vad fantastiska människor det finns. Fantastiska för att de förvaltat kulturarvet i en rova och för att de vill dela med sig. Var kanske den djupare meningen med mitt bloggande den här stafettpinnen som Arne lämnar till mig?

Växtföljd i Trädgårdskampen ikväll

Röd- och vit spetskål

Vackraste kålen!

I kvällens avsnitt av Trädgårdskampen var det så äntligen dags för grönsaker. Jag var ganska stressad över att det momentet inte kommit förut. Hemma skulle jag inte lyft ett finger förrän grönsaksfröerna och plantorna var i jorden! Vårbruket i trädgården ska vara klart innan vårbruket på åkern börjar, läste jag i en gammal jordbruksskrift. Men bättre sent än aldrig.

Jag tror det var lite svårt att hinna se mitt grönsaksland i rutan så jag tänkte förklara lite hur jag tänkte. Precis som juryn påpekade så tänkte jag nyttoträdgård, för nyttan är för mig själva nöjet. Det finns för mig inget så tillfredsställande som att se mat växa ur mitt eget arbete. Så guilty as charged ;-) Jag delade upp min odlingsyta, som var lejonparten av den lilla lotten, i sex mindre delar. Det gjorde jag för att kunna hålla en bra växtföljd. För mig som odlar för att äta och dessutom gör det utan att använda konstgödsel eller bekämpningsmedel är en god växtföljd med en stor andel gröngödslingsgrödor helt avgörande för att lyckas. Jag hade tänkt mig en växtföljd bestående i först en gröngödslingsgröda som jag tänkte skulle berika jorden, sanera den från sjukdomar och skadegörare och dessutom ge grönmassa att lägga på de andra skiftena. Gröngödslingen i trädgården kan liknas vid vallen hos bonden. Hos en ekologisk bonde är vallen basen i växtföljden och man har i vart fall två delar vall i växtföljden.  Nu fanns det inga gröngödslingsfröer och väldigt ont om andra tänkbara växter för ändamålet. Så den tanken fick jag släppa och fick då plats med ännu fler av mina favoriter, kålväxterna. På det tredje skiftet hade jag morot och persilja som båda är flockblommiga växter. På det fjärde skiftet hade jag bönor som fick stöd mot bambukäppar. Bönor, ärtor och andra baljväxter har en unik förmåga att binda kväve ur luften och därmed sköta en del av gödningen själva. Det fina är att de också kan förse andra växter med kväve. Fantastiska växter med andra ord. Åter till växtföljden, där fanns också ett skifte med korgblommiga växter. Jag blev lite extra glad över att jag lyckades kapa åt mig några kronärtskockor och så fick jag plats med romansallat, som också är korgblommig.

Nu höll jag på att glömma pumpatunneln! Den såg ni väl? När allt var planterat och klart lämnade jag bevattningen på och så fick jag hjälp av min gode granne Peter Bengtsson att rulla fram en hel armeringsmatta. Det gick rätt bra, men ännu bättre gick det när Hannu och Peter ur juryn gav oss en extra skjuts. Snäll-TV när det är som bäst :-) Alla ville så klart se denna tunnel på plats och så såg vi tillsammans till att få dit schabraket. Och vad bra det blev! Jag planterade fyra (4) pumpaplantor (gurkväxter) vid foten av nätet och hoppades det skulle vara behändiga små prydnadspumpor. Nu såg jag att det tydligen var gigantiska jättepumpor som skulle komma ur de där plantorna… Det var helt omöjligt att se på plantan, eller jag kunde i vart fall inte urskilja det. Nåja, ni fattar principen, upp med ett armeringsnät och så planterar man något frodigt klättrande på det så får man en magnifik tunnel att gå igenom. Rum, höjd och lite galenskap hör till en trädgård, även om den är nyttig!

Grattis Tony till vinsten i grönsaksgrenen! Verkligen supersnyggt grönsaksland! Och grattis Jessica till totalvinsten. Det där hjulet var verkligen snyggt och att smaka sig fram var imponerande!

 

Första fröbeställningen

Magda med en välfylld grönsakslåda

Magda med en välfylld grönsakslåda

Ikväll ska jag beställa första omgången fröer. Det blir några långsamma figurer så här i första omgången. Jag ska prova kronärtskocka. Jag vet att det blir svårt här uppe, men jag vill prova. Knölfänkål, stjälk- och rotselleri står också på listan. Vi har ju inget växthus, ännu, så utrymmena under glas är väldigt begränsade. Men några tomatplantor måste jag väl ändå ha. De här känsliga små individerna som ska sås nu ganska snart kommer behöva mycket omvårdnad, men just nu känns det värt arbetet. Rotselleri är till exempel en så underskattad grönsak. Den behöver inte alls bara komma fram när det vankas soppa, utan passar utmärkt som huvudrollsinnehavaren finstrimlad i en sallad med majonäs, senap och lite grönt. Att rotsellerin dessutom lagrar väldigt bra är ingen nackdel om man som jag vill ha egenproducerad mat hela året. Annat är det med stjälksellerin, den håller inte jättelänge, men det är en oumbärlig del av mitt örtsalt så det måste jag bara odla själv i år. Och fänkål, som är så vansinnigt gott. Å så solvarma tomater, med lite tjockare skal när de vuxit utomhus i sol, vind och regn. Mmm. Jag måste nog gå ner och göra mig en macka nu. Blir hungrig bara jag tänker på allt gott vi ska skörda och äta här på gården i sommar.

Missa inte Trädgårdskampen 20:00 på SVT 1 ikväll, då blir det grönsaksodling! Efteråt kan ni kika in här och läsa mer om hur jag tänkte. Ses imorgon!

 

Planera och fundera

Små spänstiga rotfrukter, direkt ur landet.

Små spänstiga rotfrukter, direkt ur landet.

Just nu går jag igenom förra årets fröbeställningar, tittar i skafferiet, frys och andra förråd. Vad ska vi odla, och hur mycket? Vissa grödor behöver man inte så mycket av medan andra utgör basen i kosten. Vad kan man spara, vad vill vi kunna äta under sommaren?  Vår familj på fem personer behöver till exempel under ett år omkring 60 kilo broccoli, 50 kilo huvudkål och ungefär 120 kilo morötter. Till det kommer en uppsjö av andra grönsaker vi vill kunna äta så klart, och det vi ska sälja. Det blir nog en lång lista till olika fröfirmor.

 

 

En böna, min sköna?

Sugarsnaps och broccoli

Hur ska jag välja den rätta ärtan?

Eller får det lov att vara en ärta? Hur ska man välja i detta överflöd av grödor och sorter? Vilka egenskaper tittar du på när du väljer en viss sort? Jag tänker då på när du väljer mellan alla dessa hundratals morotsfröer eller olika typer av ärtor. Om vi tar ärtan som exempel så finns där till att börja med ärtor som odlas för att bli mat åt oss människor och så finns det ärtor som odlas för att bli djurfoder. Om vi håller oss till trädgårdsärtorna har vi sockerärter, märgärter, sprittärter, kokärter, sugarsnaps (sk. brytsockerärter), släpärter och säkert någon till som jag inte kommer på just nu. Bland dessa finns dessutom en mängd olika namnsorter. Det finns höga och låga ärter. Låga ärter ger mindre avkastning per planta eftersom de är just låga, men å andra sidan kräver de inget stöd. Ja det är många olika egenskaper att ta hänsyn till. Visst kan det kännas lite övermäktigt med alla dessa val, men det är ändå ett kärt bekymmer att ha en mångfald att välja ur. Här i Västerbotten har man till exempel på Backfors gård upptäckt, och börjat odla upp den gamla sorten Bjurholms kokärta.  Men jag hör också talas om förändringar på området där möjligheten att sälja kulturarvssorter kan komma att begränsas. Än så länge pågår processen och jag tror på demokratins kraft, inget är över förrän det är över. Jag tänker att det som vanligt är galenskap att välja enfald före mångfald. Enfald att tro att människan kan konstruera den perfekta ärtan en gång för alla.  Den rara lilla Bjurholmsärtan bär kanske för oss helt outforskade egenskaper, egenskaper som kanske behövs den dagen vi måste börja om. Lite ödmjukhet om jag får be!

Jag återkommer till detta med kulturarvssorter i ett inlägg snart!

Inspireras av; Permakultur

Thomas och en pojke letar mask i en upphöjd odlingslåda. De är omgivna av vildvuxen grönska

Far och son på maskjakt

Jag är inte mycket för att sätta etiketter på mig hit och dit. Ofta misstolkas ett ställningstagande för något som ett ställningstagande mot precis allt annat. Jag tänker att vi vid det här laget borde lärt oss att det sällan finns EN sanning utan oftare flera. Så stötte jag på permakulturen och varje fråga jag ställde besvarades med ”det beror på”. Den inställningen gillade jag och jag blev nyfiken. För allt beror ju på så himla många olika faktorer. Jag blev nyfiken på permakultur för åtta, nio år sedan när vi flyttat ut till vår gård och väntade vårt första barn. Sedan dess har jag läst och funderat, diskuterat och sonderat. Vad är permakultur egentligen? Ordet betyder ungefär permanent odling , men begreppet  låter sig naturligtvis inte fångas så enkelt. Jag tänker att permakulturdesign är en analysmodell och ett planeringsverktyg för hur man kan planera sin plats på jorden, en bostadsrättsförening, en balkong,  en trädgård eller en gård utifrån en hållbar helhetssyn på människan, djuren och naturen. Det är inte ett färdigt paket med instruktioner om exakt hur jag ska göra. Det handlar inte bara om örtspiraler och skogsträdgårdar utan mycket om hur man kan tänka när man planerar sin plats. Om att utnyttja resurser smartare för att få ut mer av dem. En åker behöver inte bara vara en åker, den kan bestå av kantzoner med buskar och träd som ger bär, frukt, lä och utgör en viktig biotop för nyttiga djur och insekter samtidigt som man odlar till exempel ärter och spannmål tillsammans på åkern. Grödorna kompletterar varandra och 1+1 blir plötsligt 3.  Flödet av människor, vatten och energi är också något man vill bromsa ner. Hålla kvar. Som matsmältningen, det ska gå lagom fort för att organismen ska kunna ta tillvara energin i maten.

Är du också nyfiken på permakultur? Den 25 januari 2014 håller Studiefrämjandet i Umeå en introduktionskurs i permakultur. Ses vi där?

Gör om, gör rätt

Vy mot odlingsmarken närmast gården, i förgrunden några ekar en rönn och gärdesgård.

Nyfräst oblingsmark bakom ekarna.

Jag är så full av iver och inspiration inför varje ny odlingssäsong att jag helt glömmer föregående års vedermödor. Visst drar jag lärdom och försöker undvika att göra samma misstag igen. Men lika ofta ger jag mig på samma projekt igen, och ganska ofta går det bättre på andra eller tredje försöket! Så vilka misslyckade projekt kommer jag då att ge mig på igen? Jo, löken. Vanlig hederlig gul lök. Jag har lyckats med lök i ”liten” husbehovsskala men sedan vi skalat upp odlingarna har löken misslyckats kapitalt. Av 10 satta kilo blev det typ 9 kilo matlök. Men skam den som ger sig, det går inte att leva utan lök. Så bring it on, era bästa löktips!

En bukett för öga och gom

Gula, lila och orangea morötter som är tvättade i träbackar med nätbotten.

Gula, lila och orangea morötter.

Jag odlar för att äta. Men man äter som bekant även med ögonen så maten får gärna vara vacker. Grönsaker är i allmänhet vackra, men kanske är dessa olikfärgade morötterna lite extra vackra?
Vilken är din vackraste grönsak? Skördad eller i fält? Morötterna här är vackra när de är skördade men i fält är nog olika sorters kål en favorit.

Färgrann kål

Röd och vit spetskål

Röd och vit spetskål

Man äter också med ögonen. Vackrare grönsaker finns väl nästan inte än den underbara spetskålen i både vit och röd variant. Innan potatisens intåg var kål stapelfödan på svenska bord. Men jag undrar hur de på den tiden klarade ohyran. Kål är underbart gott för oss människor, men kålmalens larver gnager gärna i bladen och kålflugans larver i rötterna. Nu finns ekologiska metoder som Turex (en bakterie man sprayar på bladen) och fiberduk. Men hur gjorde husmödrarna på 1400-talet? Plockade larver eller fick de kanske helt enkelt hålig kål?

Sallatsrader

Rader av grön och röd romansallat

Rader av grön och röd romansallat

Sallaten står i givakt, väntar på slaget vid Vänortsparken. På lördag är det dags för Bondens egen marknad inne i Umeå. Då går vi upp tidigt, tidigt och skördar sallaten. Vi packar släpet och bilen och kör förhoppningsfulla de där milen in till stan. I bilen hinner vi prata om våra förväntningar, vilka gamla bekanta kommer vi att träffa och vilken grönsak blir årets favorit? Kommer spetskålen att sälja slut först  eller är det gulbetornas tid? Det är härligt att få dela med sig av allt det goda vår gård kan ge.

Gulbetans tid

Nyskördade gulbetor

Nyskördade gulbetor

Gulbetans tid är här. Ugnsrosta, koka, råriv eller varför inte lägga in? Spenaten får man på köpet. De minsta bladen passar i salladen och de större gör tjänst som spenat. Allt går att äta på den här härliga grönsaken. Att den inte färgar av sig på allt och alla som syster rödbeta är en ofta uppskattad egenskap. Det sägs dessutom att betor är nyttigt för dem med magsår. Vad vet jag. Gott är det i vart fall!

Livgivande regn

Nu är vi inne på tredje dagens livgivande regn. Första dagen fuktade egentligen bara bladen, andra dagen började fukten ta sig ner och nu på tredje dagen börjar jag känna mig nöjd. Så snart det klarnar upp ska jag dra på mig stövlarna och gå ut. Bara gå runt. Inget är som den friska luften efter ett regn. Sallaten och kålen har vuxit massor de senaste dygnen och jag tror morötter, gulbetor och palsternackor också uppskattat vattnet. Jag har krukat persiljeplantor och hoppas på god tillväxt där med. Den här sommaren har varit betydligt snällare mot oss odlare än den förra. Och sådant är en odlares liv, ömsom vin, ömsom vatten.

Nervöst

Kålblad med små, små hål

Kålblad med små, små hål

Det är nervöst nu. Grönsakerna börjar få lite storlek och är begärliga för allehanda skadegörare, från älgar och rådjur till kålmal och annat oknytt. Jag går omkring och känner mig lite orolig. Ska det bli något alls av det här? Men så tittar jag på de vackra blågröna broccolibladen med sin tydliga vita nerv, och jo. Det kommer att bli något. Det gäller bara att ha broccolinerver.

Gulbeta

Nyuppkommen gulbeta

Nyuppkommen gulbeta

Odlandet går på det hela taget mycket bättre i år än ifjol. Vi har ingen direkt värme så visst kunde det vara ännu bättre, men vi har i vart fall fått regn i lagom mängd. Stinkflyn tog varenda, och då menar jag varenda, betplanta direkt den kom upp ifjol. Visst har en och annan rykt i år också men vi kommer nog ha gulbetor så det räcker och blir över ändå. De späda bladen på bortgallrade exemplar är jättegoda i sallader och det dröjer nog inte förrän vi kan skörda de första mjälla gulbetorna.

Rensat i raderna

Nyrensade sallatsrader

Nyrensade sallatsrader

När jag tittade igenom de senaste inläggen insåg jag att jag knappt visat er grönsakerna. Mycket märkligt. Så här kommer en liten uppdatering på grönsaksfronten. I landet mellan husen har vi planterat lite senare än på åkern. Ifjol stod vi nämligen med blommande broccoli innan Bondens egen marknad dragit igång. Den röda och gröna romansallaten till vänster tar sig fint, liksom kålen till höger.

 

 

Nyrensat i morotsraderna också

Nyrensat i morotsraderna också

Morötterna har bra storlek och är friska. De har dock kommit väldigt glest i övre delen av fältet, tätare längre ner. Det är bara att gilla läget och bättra sig till nästa år.

Mjukt under fötterna

Flishuggning

Flishuggning

Jag var på ett ställe där man använt flis på ett fint sätt i trädgården. Jag såg genast kretsloppet inom gården där vi hämtar täckmaterialet ur egen skog istället för att köpa grus, sten eller något annat att lägga i gången. Väl hemma igen tog vi fram flishuggen och körde ner ett par stammar i den och krattade ut flis i gången mellan rabatten och vitlökslandet. Det blir fint, och väldigt praktiskt eftersom det inte gör något om vi råkar plöja ner lite av det i höst. För mycket flis är inte bra att få ner i jorden, nedbrytningen av det kolrika fliset stjäl massor av kväve ur jorden. Har man mycket kolrikt material i sin jord måste man kvävegödsla mer. Men några små flisor gör inget.

Det är väldigt skönt att ha de här resurserna, att kunna flisa upp ett par kubik täckmaterial när man behöver det. Jag inser att alla inte har en traktor med flishugg på gården. Hör bara av dig per mail eller telefon om du vill köpa. Vi finns några mil norr om Umeå.

Sallat i långa rader

Thomas planterar sallat

Thomas planterar sallat

För ett tag sedan visade jag er en bild på Thomas när han stenrensade mark. Så här ser det ut när han planterar ut sallat och broccoli. Vi hade problem med älgen ifjol när vi hade kål och sallat på åkern ett par hundra meter från gården. Så i år har vi de mest begärliga grödorna inne på gården. Och då menar jag inne på gården, mellan hus, gårdshus och stall på första parkett får de växa. Det gäller att prioritera, perenner och gräsmatta får maka på sig för här ska broccolin fram!

Naturens små medhjälpare

Naturens skadedjursbekämpare

Naturens skadedjursbekämpare

Jag har rensat ogräs i vitlökslandet idag. Klämt ihjäl en och annan lökbagge och träffade en kollega i skadedjursbekämpningsbranschen. Det här är varför jag odlar giftfritt. Grodor, paddor, spindlar och andra nyttodjur mår inte bra av gifter. Jag mår inte bra av gifter. Du mår inte bra av det. Egentligen förstår jag inte vem som mår bra av gifterna. Och när jag inte förstår, då brukar jag låta bli. Vet du inte vad det är, rör det inte.

Snart skörd!

Nyskördade rädisor

Nyskördade rädisor

Vi är inte ens inne i juli ännu men det drar ihop sig till skörd. Rädisorna kommer i god fart och vitlöken växer fint. Morötterna har kommit upp ganska fint, jag var ju så orolig för den nya såmaskinen om ni minns. Än så länge har naturens krafter varit goda mot oss. Sol och regn om vartannat i lagom doser. Måtte det fortsätta så.

Plantor

En bråkdel av de plantor som ska planteras

En bråkdel av de plantor som ska planteras

Massor av plantor före utplantering. De är nyvattnade och ser därför lite tilltufsade ut. Det ska bli spetskål, röd- och grön romansallat, gurka och pumpa. Ja och någon liten persiljekvist. Om gud vill. Jag har misslyckats förut och räknar med att göra det igen. Det som är spännande är att se vad som lyckas.