Tomatskolning

Tomatplantor i papperskrukor

Tomatplantor i papperskrukor

Idag har jag skolat om mina små tomatplantor. De blev rätt långa och gängliga av för mycket värme i kombination med för lite ljus. Men det fina med just tomatplantor är att man kan plantera dem djupt, ända upp till ”hakan” i jord. Då växer det ut nya små rötter längs hela stjälken och plantan blir kraftigare. De här 16 plantorna ska bli rikbärande växthustomater av klassiska sorten Moneymaker. Jag har 15  Tigrella på väg, två Brandy Wine och så någon till som jag förträngt. Vi får väl se hur det går med utrymmet i söderfönstret. Det är så lätt att mylla ner en massa fröer och drömma sig bort till solvarma tomater. Det är inte fullt lika lätt att få plats med alla plantor efter både en och två omskolningar, som det ju kommer hinna bli innan vi har sommarvärme här i Västerbotten. Men ännu regerar Känslan över Förnuftet. Förnuftet kommer dock läxa upp sin lättsinniga syster senare i vår när alla plantor ska avhärdas. Men det går inte att vara arg på henne någon längre tid. Det är så lätt att förlåta när junikvällen är ljum.

Att odla för skafferiet

Fru Magdas skafferi idag.

Skafferiet idag

På det översta hyllplanet står först en burk med grovt rågmjöl. Köpt. Att odla spannmål, till exempel råg, är en dröm jag har. Kanske inte i år men någon gång. I nästa burk har jag kimchi, en syrad grönsaksblandning som är fullkomligt beroendeframkallande. Den består av kål, morötter, lök, vitlök från vår egen odling och så chili och ingefära. Där kan jag förbättra lite genom att börja odla chili själv och naturligtvis fortsätta odla massor av morötter, kål, lök och vitlök! I nästa burk har vi päron som jag kokat in i sockerlag. Päronen, svenska små gråpäron, är köpta på torget i Umeå men nog borde vi kunna odla päron själva. Det skriver jag upp på listan. I den sista burken på hyllan är det hasselnötter. Det odlar vi inte ännu men jag har avsatt en liten yta i skogsbrynet för olika sorters hasselbuskar så det ska vi prova på i år.

På den andra hyllan har jag mungbönor för groddning, och dem får jag nog fortsätta köpa. Därefter en påse med rågkross, råg ska jag som sagt försöka odla någon gång. Kanske redan i år. I den fina plåtburken har jag sirap. Burken köpte jag för en massa år sedan när jag bodde i England och jag har fyllt på den genom åren. Egen sirap ska väl gå att koka på sav? Jag får fundera på det där. I glasburkarna har jag torkade örter från såväl trädgården som naturen och i kryddburkarna har jag mitt eget Trädgårdssalt. Hittills har jag köpt stjälkselleri till saltet av en annan odlare på Bondens egen marknad, men i år skriver jag upp stjälkselleri på min egen lista.

På den tredje hyllan släpper jag in världen i mitt skafferi. Där står en burk med popcornmajs. Det blir nog svårt att odla själv så det fortsätter vi att köpa. I papperspåsen har jag nakent korn, korn lämpar sig utmärkt att odla här i Västerbotten. Korn är ett måste både som mat åt oss själva men också som djurfoder. Kanske avsätter jag en liten bit åt korn redan i år.  Ett par bikupor har länge stått på önskelistan men i väntan på dem köper vi lokal honung på Bondens egen marknad. Näst sist på hyllan har jag en påse linfrö. Det går bra att odla lin här, men eftersom det inte går åt några större mängder linfrö varje år så fortsätter vi nog att köpa det. På hyllan står också ett paket vaniljsocker och ett paket kaffe. Det köper jag gärna av bönder i andra länder. Eko och fairtrade så att de kan bruka sina gårdar på ett bra sätt och får så bra betalt att de kan leva på det.

På den nedersta hyllan har jag några burkar med rabarbermarmelad, hjortronsylt, äppelmos och inlagda gulbetor. Allt från vår egen jord och skog. Och så ska det fortsätta. Kanske provar vi någon ny rabarbersort med rödare stjälkar till saft. Det blir så vackert. Äpplena i moset kommer från vårt eget träd, men vi behöver fler! Mosäpplen, ätäpplen och cideräpplen. Inkokta äpplen, äppelgelé och äppelmust. Äppelpaj, torkade äppelringar och äppelkräm. Många nya äppelträd blir det.

För att få en fullständig bild av vad jag behöver odla måste jag titta i kylskåp och frys också. Vad ska vi ha mer av? Vad ska vi strunta i helt och vilka nya grödor ska vi prova? Efter att ha inventerat lite mer kan jag så ta fram frökataloger och skissblock. Nu ska jag börja rita upp odlingarna, beställa fröerna och planera arbetet.

 

 

 

Julbaket

Brinnande tallved mitt på hällen i en vedeldad bakugn.

Värmning av hällen

Vi rivstartade julbaket för någon helg sedan, min väninna och jag. Vi bakade tunnbröd tillsammans med hennes mamma. Det stödet var välkommet eftersom vi bakade mjukt tunnbröd, vilket jag bara gjort en gång förut. Hårt tunnbröd däremot, det fick jag lära mig att baka när jag som tonåring träffade ynglingen som skulle bli min man. Svärmor lärde mig precis som hennes svärmor lärt henne förut. Släkten följa släktens gång. Ja det var så klart inte bara mig hon lärde, utan även sin son men den processen hade ju börjat långt tidigare när han var barn.

Tunnbröd, både mjukt och hårt, bakas i en traditionell murad bakugn. Förr fanns sådana i varje gård här i Västerbotten, så även på vår gård Bränndal. Kåpan har dock rasat och murbruket vittrat. Men valvet är helt och inget projekt är för stort för oss. Så en vacker dag ska vi baka vårt bröd på gården. Men tills vidare får det bli i släktens torp, eller som nu senast i en lånad bagarstuga.

Konsten att baka tunnbröd låter sig inte enkelt fångas i ord. Ska jag försöka blir det så här:

Gör en deg.

Låt den jäsa.

Baka ut.

Grädda.

Vill du lära dig baka just sådant här tunnbröd är degen det minsta problemet så jag föreslår att du hittar en lämplig svärmor, din egen eller någon annans, som kan det.

Sidenlena golv

Skurborsta med gysinge linoljesåpa kallt vatten och grangolv.

Kallt vatten, linoljesåpa och skruborste

Jag skurade köksgolvet igår. På knä, med såpa och kallvatten precis som min mormor gjorde. Hon brukade ta in sand från sjöstranden och skura med sanden för att få det riktigt rent. Jag har ingen sjöstrand. Så jag skurar utan sand. Jag blöter golvet med kallt vatten, skurar sedan med borste och linoljesåpa. Några brädor i taget, det får aldrig hinna torka. När jag gått över ett par brädor med skurborsten torkar jag upp det smutsiga såpvattnet. Sen sköljer jag  med nytt, rent, kallt vatten. Det sista momentet är att torkar upp sköljvattnet med en urvriden trasa. Så börjar proceduren om igen med ett par brädor till, tills hela köksgolvet är skurat. Å vad det doftar gott av ett rent golv. En svag doft av såpan blandas med träets egna doft. När jag är färdig sätter jag mig ner med en mycket välförtjänt kopp kaffe och bara njuter av mitt vackra golv. Jag känner mig nöjd.

Små barnfötter på nyskurat sidenslent skurgolv.

Små barnfötter på sideslent golv.

Golvet är rent nu. Sidenlent för små fötter att springa på. Att tassa på. Att falla på. Att leva på. Inget är som ett nyskurat golv.

Tidningsmorgon

Tidningarna Fårskötsel, Åter, LandLantbruk och Fårskötsel ligger på en duk med så tryckta svarta myror.

Trevlig läsning

Lördagsmorgonen är den bästa morgonen. Då sitter hela familjen runt bordet och äter långsam frukost och läser tidningar. Den här lördagen bjöd på en extra stor tidningsskörd. Vi fyller våra kaffekoppar flera gånger och bläddrar njutningsfullt. Fårskötsel, Land lantbruk, Hemträdgården och Åter. Visst finns det mycket information och inspiration på nätet. Men till lördagskaffet vill jag ha papper. Läser ni någon av dessa tidningar? Vilken är favoriten? Jag har svårt att välja mellan Hemträdgården och Åter, men det blir nog ändå Åter.

Alive and kicking!

Stormfällt träd ligger över skogsvägen. Traktor i bakgrunden.

Stormfällt träd ligger ivägen

Vi har haft storm här i Västerbotten. En rejäl sådan med stora skador på skogen, främst i inlandet. Jag känner med alla familjeskogsbrukare som fått sitt sparkapital bokstavligen nersopat. Här ute vid kusten klarade vi oss faktiskt ganska bra. Vi var ute och inspekterade på söndag och några vindfällen som blockerade vägen fick Thomas kapa men på det stora hela har vår skog klarat sig bra.

Nydiskad står disken i diskstället med levande ljus i förgrunden.

Handisk till levande ljus

Vi var utan ström från ca 3 på natten till 19 på kvällen. Vi klarade oss bra. I köket bultade hemmets hjärta, järnspisen, och vi fortsatte ungefär som vanligt. Vi var ut i skogen, lagade mat och bakade en kaka till söndagsfikat. Efter middagen handdiskade jag i skenet av stearinljus och sen satte vi oss runt köksbordet och läste högt ur Lilla huset på prärien-böckerna. Vore det inte för alla våra skatter i frysarna så skulle vi gott kunnat fortsätta så. Ett tag. Sen vill man ladda sin smartphone.

En skadad hade vi dock. Servern i källaren tog stryk av elavbrotten. Den server där den här bloggen ligger. Det såg mörkt ut ett tag. Men efter intensiva återupplivningsförsök är den tillbaka. Alive and kicking!

Trädgårdspyssel

Märkstickor

Märkstickor

En i grunden absurd produkt, köpta stickor för att starta en eld, hittade rätt ändå. Jag köpte fem (5) kilo sådana här stickor på Biltema just för att de är så väldigt bra att märka upp odlingarna med. Så nu har jag pysslat med barnen och deras stämpelsats. Roligt för oss alla och dessutom väldigt användbart. Jag tror alltid jag ska minnas vad jag sådde vart, men det gör jag aldrig. Nu har jag som sagt fem kilo av de här pinnarna, så även om jag odlar mycket så lär det räcka i några år. Göra upp eld kan jag utan köpepinnar ;-)