Rådjuret jag aldrig såg

Frostnupen åkermark i grå höstgryning

Frostnupen åkermark i grå höstgryning

En tidig morgon, i kompakt mörker, steg Thomas upp och kokade kaffe åt mig och min pappa. Jag klädde mig varmt. Drack tacksamt kaffet. Hämtade bössan. Vi småpratade, barnen sov fortfarande gott och världen var stilla. Gryningsljuset smög sig på. Det var tid att gå. Vi gick ut i markerna och mötte dagen. Blickade ut över min plats på jorden.

Rådjuren klarade sig den här morgonen. Sådana är jakten villkor. Jag klarar mig. De här markerna har så mycket att ge.

Röka kött

Älgköttet hänger i röken

Älgköttet hänger i röken

Ett hantverk som ärvts i generationer efter generationer är konsten att salta och röka kött. I grunden är det här en konserveringsmetod, men i frysboxens tidevarv handlar det mer om förädling och smak. När vi delat älgköttet från årets jakt eldade vi i rökkåtan i min hemby, och rökte några fina bitar. Dagen därpå hade jag den mest underbara förningen i ryggsäcken när jag åter gick ut på jakt. Minnen av en jakt i smak och doft.

Jägare före mig

Foto: Monika Berg

Foto: Monika Berg

Veckan som gick tillbringade jag i min barndoms skogar. Jag gick samma stigar, blickade ut över samma myrar och hörde samma fors som far, farfar och hans far före honom. Generationers jägare på samma plats.  Länkar i samma kedja.

Tidigt i säng, tidigt upp. Värmen av eld, skratt och gemenskap i en skogsstuga innan tystnaden i jakttornet tog vid.

Ett skott någonstans i skogen.

Vi vilar våra vapen

Don efter person

Don efter person

Ännu ett tag får våra vapen vila. Men för en älgjägare finns det två tider. Det är tiden före jakten och det är tiden efter jakten. Under själva jakten står tiden stilla.